Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julaftonen och julottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
127
var denna tom och man såg kyrkfolket åt alla kanter springa
-och åka på stigar och vägar, öfver snöiga berg och backar,
täflande om hvilken först skulle hinna fram. Ty det är en
sägen på landet, att den som hinner först hem från kyrkan
på juldagen, han får också sin skörd först inbergad nästa
höst. Men detta är väl mera en sägen än en sanning; och
visst är att folket under farandet eller springandet öfver
berg och backar sag så muntert ut, att tydligen syntes
att det var mera lek än allvar i saken.
Enkan gjorde sig icke brådtom, utan körde sist af alla
från kyrkan med sina barn. Solen lyste klart öfver
jorden, som nu låg liksom bäddad i skinande hvita
lakan till sin vintersömn, och den mörka furuskogen sag
sömntung ut också, der han stod med nattmössa af snö på
sitt lurfviga hufvud. Tyst åkte enkan med barnen genom
skogen. Allvarsamma, ehuru ej dystra tankar gjorde henne
tyst. De små voro hungriga och frusna, och hvad Anders
tänkte, det visste man intet. Men Polle tänkte på middag,
det var klart; ty han sprang af alla krafter hemåt och
hans bjellror pinglade gladt.
Snart stod också Polle i stallet och trakterade sig med
julfoder, så att det riktigt hördes huru godt det smakade
ho-* nom. Och enkan satt snart med barnen vid middagsbordet
och åt af en kostlig rätt rykande kål samt kött. Och hur
den smakade dem, det kan jag icke beskrifva. Efter middagen
drack man äfven en tår kaffe, juldagen till heder.
När nu skymningen var inne och de alla sutto i stugan,
der julbrasan blossade i spiseln, sade enkan:
«Nå, jag kan undra om mina små komma ihåg något af predikan
i julottan och af det, som den unga presten sade oss om
Christus, om hvad han lärt oss och hvarför vi skola lefva.»
Men ack! de små stackrarne mindes icke ett ord, ja, de
hade icke hört något. «Det var så mycket ljus» -. sade de -
«de kunde icke höra något bara för ljus.»
Modren upprepade för dem hvad presten sagt, icke så bra och
vackert som hans ord varit, men ändå redigt och vackert på
hennes vis, och så att barnen begrep o det mycket bättre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
