Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julaftonen och julottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
128
än om sjelfva prester! sagt dem det. Ty en god moder är
alltid den bästa läraren för barnen och kan lägga orden så,
att de riktigt gå till hjertat och stanna der. Derför lade
ock en af Sveriges största konungar - Carl den elfte -
så stor vigt på att innan en qviniia fick gifta sig, hon
skulle bevisa sig vara säker i sin kristendomskunskap;
«ty», sade han, «det är modren, som skall lära sina barn».
Pehr och Maja voro snälla och kloka barn och begrepo hvad
modren sade dem och behöllo det i sina hjertan. Sedan
fingo de gå att leka ined pappersblommor och småsaker,
som blomstergumman hade gifvit dem af hvad hon hade qvar
från förra tider, då hon kunde se.
Modren och äldsta sonen, Anders, blefvo ensamma sittande
framför elden. Anders satt med korslagda armar och nedböjdt
hufvud under det han stirrade stinnt i elden. Modren sag
på honom. Ännu hade han icke sagt henne ett vänligt ord
sedan gårdagens afton; men det förekom henne ändå som om
någonting mjuknat upp inom honom.
Efter en stund sade modren, sedan hon tryckt ner en suck,
som ville liksom qväfva rösten:
«Anders, jag har besinnat hvad du sade i går aftons om
Polle, att vi borde sälja honom. Jag har tält med bonden
i Storgåln och han sade att han skulle ta honom för 100
rdr. Han vill komma och hemta honom i morgon och betala
hälften af köpeskillingen genast. Denna skall vara din,
Anders, och du må göra med den hvad du helst vill. Du
är förståndig nog att kunna sköta dig sjelf; jag begär
blott, min son, att du ej mera säger att jag är bara din
stjufmor; ty din fär var mig mycket kär.»
Enkan kunde ej återhålla sina tårar.
Anders steg upp. Det var som om isskorpan kring hans hjerta
hade med ens lossnat och som om snön deröfver hade smält
upp. Hans läppar darrade och hela hans kropp skälfde af
rörelse i det han sade:
«Nej, mor, ni skall icke sälja Polle . . . Storgålnsbonden
skall icke få honom - ni skall behålla honom - och hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
