-- -- -- Ja väl må de fromma, som hvila vid Jesu hjerta, «tacka Gud
för det de ej känna behof af forskande i de ting, som Herren oss
förborgat och som dock aldrig blifva oss klara på denna sidan
grafven»; ty de hvila trygga vid Guds kärlek; men de, som Gud kallat
att med tankens vapen strida för ljuset, emot mörkret,
emot skuggorna, att åtskilja emellan hvad gudomligt och hvad
menskligt är, de som tro med Paulus, att «anden utransakar
allt, ja, äfven Guds djuphet», och att menskligheten kan och skall
steg för steg bringas derhän att kunna älska oeh prisa Gud «af hela
sitt hjerta, sin själ och sin håg («hug» eller tanke)», med alla
sina krafter, således ock med de förstånds- och förnuftskrafter,
som han gifvit, äfven de kunna tacka honom att, till hans
tjenst, till hans förherrligande, de fått ett pund att använda. -- --
-- -- -- -- -- -- --
