Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Olle Vinters julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hängt sig i ett broderadt spjellsnöre för hennes skull.
Familjen, som naturligtvis fördömdes och förkastades
af alla sina forna bekanta på grund af faderns brott,
kom tre veckor efter katastrofen sorgklädd och
utarmad till det gamla, gästvänliga Råtthålet. Lilla
enke-frun sökte numera hålla familjen uppe genom att
brodera en mängd af dessa små lyxartiklar, som
tyckas så fina och eleganta, der de ligga i de förnämas
förmak eller salonger, men kunde dessa puffar eller
glänsande sidendynor tala, skulle de berätta er, att
de för det mesta utgått från kalla, mörka kammare,
och att sorgsna, förgråtna ögon sett ned på dera,
innan hennes nåd den och den mönstrade dem med
lorgnetten för ögat.
»Om jag skulle gå in till »Malmens»? frågade
Olle Vinter ännu en gång sig sjelf. Och han beslöt
att titta in efter som han ändå var ute.
Han gick in i den långa, mörka korridoren till
venster, öppnade helt sakta ytterdörren till familjen
Malms bostad; den inre stod på glänt, och han hörde
barnen tala med hvarandra der inne. Olle Vinter
blef riktigt nyfiken och kunde inte af hålla sig från
att lyssna.
»Ar det inte julafton i qväll, Fritz?» hörde han
en liten späd stämma fråga.
»Visst!... det vet du väl, syster Brita! — såg
du inte julgranen, som man bar till fabrikörens midt
emot?» svarade en något gröfre stämma.
Det blef tyst en stund.
»Få vi ingen julgran i år, Fritz?»
»Nej då! ... det var medan pappa lefde, och vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
