Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Olle Vinters julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då han kom upp till sig, tände han gaslampan
och sin pipa och slog sig ned vid bordet. Han såg
på konjaksbuteljen, tänkte ta sig ett glas, men tyckte,
att det var fegt, men så — tog han ett. Det satte
lif i ådrorna och gjorde minnena bjertare. Han tog
ett till och började fantisera.
Han såg sig som nybakad student med solsken
i blicken, den hvita mössan på hufvudet och betyget
på fickan. Hej, det var en glad dag, examensdagen!
»Skål för studenten!»
Han tömde ett glas.
Men så blef det mörkt inom honom igen, och
han kunde icke slå bort tankarne på henne, som
älskat honom, och som förrådt honom. Han hade varit
fattig, mycket fattig, men han hade ägt en liten verld
af minnen och drömmar. De hade stått vakt omkring
honom, när frestelserna kommit, de hade lyst upp
hans vindskupa, när oljan hade tagit slut i hans
lampa, och de hade vaggat honom till sömns mången
gång, när han frös och svalt. Han hade ju trott på
henne, på ett samband dem emellan, som ingen
märkte, men som var så starkt, så olösligt. — Han
hade kunnat sitta, der han nu satt, och i tankarne
se henne framför kaminen i hennes koketta budoar,
och då hade han sagt till sig sjelf: »nu tänker hon
på mig... på vår ungdomskärlek!» Jo, hon tänkte
visst på den! — hon hade kastat sitt eget hjerta bit
för bit öfver bord, och hans hade hon dansat fram
öfver lika lätt och tanklöst, som hon dansade fram
öfver de bonade tiljorna i en balsalong. — Ah, de
qvinnorna!... Hamlet hade rätt och skulle i all
evighet ha rätt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
