Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Francisquine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
togo slutligen ut sin rätt. En morgon, när han
vaknade, efter att ha påklädd kastat sig på sängen för
att njuta några timmars hvila, kände han sitt hufvud
värka, under det hans kropp skakades af
frossbrytningar. Då portvakterskan, som städade åt honom,
kom in i rummet, låg han i full yrsel. En qvinna är
alltid meddelsam. Portvakterskan inberättade saken
för mademoiselle Francisquine, och från denna stund
stannade den unga flickan som sjuksköterska vid
Henris bädd.
Hon kände Henri från redan långt tillbaka. De
hade träffats på balkongen, som var gemensam för
de båda rummen; de hade pratat om ditt och datt
någon solig morgonstund, medan Paris ännu morgnade
sig, och de hade slutat med att bli vänner. Henri
hade anförtrott sin unga granne, hvad som låg honom
närmast om hjertat — hans författarskap — och det
hände allt som oftast, att han läste upp för henne der
ute på den ensliga balkongen en eller annan dikt,
som han skrifvit under nattens lopp. Francisquine
var förtjust, var rörd. Det unga adertonåriga hjertat
var så lätt mottagligt för intryck, och en vacker dag
öfverraskade hon sig sjelf med att rodna, då hon
helt tyst för sig sjelf nämde den unge poetens
namn.
Henri hade aldrig känt någonting ditåt för
Francisquine Arnot. Han höll af henne som en varelse,
hvilken delade hans enslighet, som en vän, till hvilken
han kunde förtro sig, utan att behöfva frukta för att
bli tillbakastött. Han hade till och med berättat
henne om Sidonie, frågat henne på samvete, om hon
trodde, att Sidonies kärlek var annat än ren egoism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
