Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Francisquine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teatern. Hon kände, att nu gled han bort ifrån
henne, buren af applåder och bravorop, gled ut i
solljuset till gyllene festpokalers glans, frestande
ögonkast och snärjande smekningar.
Sorgen öfverväldigade henne; hon stödde sig
mot en annonskiosk och grät, grät som om hjertat velat
brista. — —
Det dröjde några dagar, innan Henri vaknade
till besinning, innan han kunde slita sig lös.
Hans första tanke var Francisquine; — han
hade glömt att tacka henne!
— — — — — — — — — — — — — — — —
Han mätte den mörka, krokiga trappan med
långa steg och famnen full af doftande, halfutspruckna
törnrosor. I fickan bar han ett smycke åt henne.
Han längtade efter att få råka henne, att få tacka
henne, att få strö rosorna öfver henne och fästa smycket
på hennes arm! Hvad var till sist Sidonie, den
egennyttiga, bedårande lockande, frestande Sidonie mot
Francisquine, ren och kysk som den äkta perlan, infattad
i armbandets guld.
Men öfver kammarens enkla möbler, öfver det
vaxade golfvet, öfver den tysta symaskinen sväfvar
ett dödande gift, och det utgår ett starkt kolos från
den kallnade kaminen.
Henri störtar fram till bädden, och det faller ett
regn af söndersmulade rosor, af doftande skära blad
öfver Francisquine Arnots stelnade lik. Och han
böjer sig öfver henne, kysser henne och hviskar:
»Stackars Squine ... du skulle aldrig ha älskat
mig!»
Quartier Latin, Sept. 81.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
