Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Francisquine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— från qvinnan af verld till qvinnan af folket —
tyckte sig stå i tacksamhetsskuld till honom, och
männen erkände, att han hade rätt, oakta dt han
gisslat deras egoism och vågat betvifla deras »heliga rätt»
att kasta sten på qvinnan. Studenterna höjde honom
till skyarne, och man samlades i klunga utanför
teatern för att om möjligt få fatt i honom och föra
honom i triumf till något kafé, der man minsann
icke skulle tveka att låta champanjkorkarne springa.
Ja, han hade segrat!
Skådespelarne sade honom det, när han kom in
på scenen för att tacka dem, och Sidonie erkände
det tyst för sig sjelf, när hon med ett frestande
småleende på läpparne steg ut för trapporna för att bege sig
till sin vagn. Och der hon gick fram, smög det sig ett sorl
af beundran efter henne, och under denna korseld af
talande blickar kände hon på sig, att hon i qväll
var oemotståndligt vacker. Också hon skulle segra!
Hon hade skickat honom sitt visitkort under en
mellanakt och uppe i ena kanten stod det lilla
frestar-ordet »kom»!
Henri var berusad, drucken af triumf, och med
triumfen vände den gamle Henri — den älskvärde,
lättsinnige och en smula öfvermodige Henri —
tillbaka, och det var med ett litet spotskt leende han
tänkta på Sidonie, när han läste detta »kom» på hennes
visitkort. Han skulle också komma, men endast för
att förödmjuka henne genom att lemna henne för
alltid. Men Sidonie var en qvinna, som grundligt
förstod konsten att hålla en man qvar.
Det var en förfärlig känsla af öfvergifvenhet,
som kom öfver Francisquine, när hon gick ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
