Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
residenten förstå de nederländska rustningarna och
begärde angående dem en förklaring.
Detta memorial framkallade en liflig ordväxling
bland de deputerade, och först den 11 jan. n. st. blef ett
svar uppläst [1]. Appelboom hade nämnt i sitt memorial,
att några grannar fördröjde en öfverenskommelse
emellan Sverige och Brandenburg. Detta väckte missnöje,
men Appelboom tog ej tillbaka sina ord, blott beklagade,
att Staterna ej ville inse, huru konungen af Sverige var
intresserad för deras väl [2].
Samtidigt som Appelbooms memorial dryftades i
Haag och som man där förbittrades öfver, att den
brandenburgsk-nederländska alliansen medförde de ofvannämda
obehagliga penningetransaktionerna, så bröts densamma
af kurfursten, i det att han ingick fördraget i
Königsberg med Karl X Gustaf, den 7 januari [3]. Kurfursten
hade länge tvekat och sökt att vinna tid, i förhoppning
att det svenska segertåget skulle stäckas, men Karl Gustaf
stod i hans land och fordrade med segrarens kraft ett
förbund, Staterna visade sig såsom ohjälpsamma vänner,
och ingen flotta kunde komma under vintern till hans
hjälp. Kurfursten gaf vika, Preussen blef ett svenskt i
stället för ett polskt län. »Underrättelsen om detta
fördrag hafver osägligen altererat och försatt kompassen
och konsilierna här,» skrifver Appelboom. Staterna
ångrade nu att, de ej afslutat penningetraktaten och
fruktade att kurfursten skulle höja tullarne [4].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
