Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De brandenburgske residenterna i Haag, Weiman
och Copes, fingo uppbära Generalstaternas hela ovilja mot
Brandenburg till följd af det ingångna svenska
fördraget. De sökte förgäfves rättfärdiga sin herre i ett
memorial af den 17 febr. n. st., i hvilket framhölls det svåra
läge, hvaruti kurfursten råkat samt meddelade någon
del af fördraget [1]. Generalstaterna emottogo snart ett
nytt brandenburgskt sändebud, v. Bonin, men det goda
förhållandet kunde ej återställas så lätt. Den
brandenburgske ambassadören fick snart sitt afsked [2], och
Weiman klagar i sina bref till kurfursten [3] öfver
sinnesstämningen i Holland mot Brandenburg.
Polen var underkufvadt, Brandenburg förbundet med
Sverige, underhandlingar å bane att äfven binda
Danmark och England till Sverige. Sådan var i början af
år 1656 den politiska ställningen. Det var därföre
nödvändigt för Generalstaterna i deras isolerade läge att
ej längre uppskjuta med ambassaden till konungen af
Sverige för att få insteg i de vigtiga förhandlingarna.
Det var Holland, som föreslog såsom den klokaste
åtgärden denna länge afhandlade plans verkställande [4],
då någon flotta ännu ej kunde afsändas. En
kommission tillsattes för att utarbeta en ny instruktion till de
afgående ambassadörerna, enär den, som blifvit uppsatt
föregående år, ansågs alt för skarp. Den nya
instruktionen är daterad den 3 mars (n. st.) och affattad i
mycket allmänna ordalag [5].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
