Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjordes endast afseende å fartygets beskaffenhet [1]. — Det
kan synas underligt, att dessa tidigare förordningar skulle
varit så mycket angenämare för Staterna, ty med
undantag för skeppsredare borde knappast den förstnämde
förordningen af 1645 känts mera tryckande. Möjligen
hade man ej häller vid detta fall de svenska
förhållandena fullt klara. Det synes nämligen så af de
följande förhandlingarna.
Äfven i andra fall hade den svenska regeringen
sökt befordra sina handlande undersåtars bästa. Så t. ex.
finna vi en förordning om, att säljaren och ej köparen
skall erlägga tull på salt (30 aug. 1647), en lindring
i salt-tullen för svenska skepp 27 juli 1646, 4 maj
1650 [2]. Flera andra sätt hade äfven styrelsen
användt för att skänka den inhemska rörelsen lindring,
såsom att uppbära tullen i olika myntsorter, unna
restitutioner och decourteringar, hvilket alt antagligen
väckt förtrytelse hos holländarne [3].
§§ 4 och 5 voro riktade mot vissa tillfälliga
tullförhöjningar, såsom den i Riga af 1655, eller mot att
den ena nationen gynnades framför den andra, hvarvid
man särskildt tänkte på engelsmännen och på den
undfallenhet, man genom fördraget i Upsala 1654 visat
denna nation. Äfven utanför Danzig hade, såsom nämndt
är, Karl X varit betänkt på att gynna dem framför
Staterna. Alla dylika försök var det godt att i tid
förebygga.
Innehållet af paragraferna kan således
sammanfattas i en önskan hos Staterna att förblifva vid 1640
års förordningar, så att Slingelandts omdöme om, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
