Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den italienska teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uteslutande uppfostrande och därför skrefvos för en viss
tid, icke för alla tider.
Det italienska lustspelet har varit rikare än
sorgespelet. Äfven det började med efterbildningar af
antiken; men bredvid dessa spelades, liksom ännu i dag,
den improviserade folkkomödien med stående masker,
hvarom närmare sedan.
Bland de reguliära lustspelens författare möter oss
äfven Torqvato Tasso, som författade komödien »G//
intrichi d’amore» (Kärlekens ränker); samt Ludovico
Ariosto, som skref komödierna La cassaria, I
sup-posti, La lena och II negromante, samt öfversatte
flera af Plauti och Terentii komödier, af hvilka båda
författare han var starkt påverkad. Innehållet i dessa
stycken är betydligt slipprigt, hvilket ändå mera är
fallet med MACHIAVELLIS båda lustspel: Clizia och
La Mandragola; hvilket senare dock är i hög grad
berömdt som oöfverträffad realistisk bild af den tid i
hvilken dess författare lefde.
Den förnämste af Italiens komödiförfattare och den
italienska komödiens pånyttfödare är likväl CARLO
Gol-DONI, född i Venezia 1707 och död i Paris den 6
januari 1793, sedan revolutionen beröfvat honom det
årsunderhåll af 4,000 francs hvarmed han hugnats som
lärare i italienska språket för Ludvig XV:s döttrar.
Redan vid åtta års ålder säges han hafva skrifvit en
komödie, och några år senare uppträdde han offentligt
som skådespelare i en fruntimmersroll. På faderns
enträgna önskan egnade han sig åt studierna, men drogs
af sin håg oemotståndligt till teatern, och erhöll juris
doktorsgraden i Padua, 1731. Han var sedan
an-stäld på olika platser, än som advokat, än som
ministersekreterare, än som konsul, till dess han slutligen som
författare medföljde Medebacs teatertrupp, hvilken han
under loppet af 5—6 år åtog sig att förse med nya
stycken. De första åren gjorde Goldoni ännu den ena
eftergiften efter den andra åt den gamla smaken, och
bibehöll från folkfarsen några af de stående maskerna;
men från och med 1748 började han sitt reformarbete,
då han på S:t Angelo-teatern i Venezia lät uppföra sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
