Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man gått så långt i missförstående af skaidéns mening,
att man ändrat slutet och låtit allt få en lycklig
upplösning. Sedan nämligen brottet fått sitt straff i
Ed-munds, Regans och Gonerils personer, segrar dygden i
Edgars och Cordelias — hvilka gifta sig med
hvarandra och sluta stycket med en festmåltid.
Så ändradt är det nog troligt, att stycket mera
tilltalade den Stuartska restaurationens engelsmän, och det
är fara värdt att det också i denna gestalt skulle bättre
kunna tilltala vår tids slappa nerver, för hvilka det nu
förefaller allt för blodigt och vildt.
Och dock är det på samma gång det mest
storartade sorgespel och den djupaste psykologiska
karaktärsmålning, som någon skald lyckats framställa. Låt
oss endast tänka på dess innehåll, och vi skola se huru
ensamt det är i sitt slag:
En åldrig konung beslutar sig för att åt sina döttrar
och deras män afträda sitt rike och sin krona, för att
själf njuta ro på sin ålderdom. Men till sina stora
gåfvor lägger han tyvärr lystnaden efter, ett krypande
smicker, som han själf uttryckligen och offentligt
beställer af sina barn. Så kommer hans älsklingsdotter,
som icke vill nedlåta sig till denna fula lögn, för att
vinna rike och makt. Fadern låter henne draga bort
med den främmande mannen, som ensam vet att
värdera den förskjutna*, och faderns förbannelse blir hennes
enda hemgift.
Naturligtvis återfaller inom kort denna förbannelse
tungt på hans eget hufvud, i det de smickrande
dött-rarnes tjenstaktighet förvandlas i trots, deras hycklande
kärlek i öppen missaktning och slutligen i hjärtlöst
affall.
Vansinnig, i vanmäktigt raseri, ombrusad af storm
och oväder på den nakna heden, med knapp nöd
undkommen döttrarnas mordplaner, irrar nu den
konungslige gubben omkring utan huld och skydd, och blir på
detta sätt ett föremål för det djupaste medlidande, för
den mest gripande tragiska rörelse, som någon varelse
kan uppväcka. Men icke blott han ensam vrider sig
under det grymma ödets gissel. Som han af nyck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
