Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken uppfördes 1669, och kan man således från något
år efter detta datera förekomsten af ordnade
skådespelar-trupper i Tyskland. Det första dokument, som gifver
bestämda upplysningar öfver Velthen som teaterledare,
är en hans skrifvelse af år 1683 till magistraten i Leipzig,
i hvilken han anhåller: »att honom måste unnas
hädanefter, så som förut skett hafver, att med sitt sällskap
af 14 personer, hvilka äro respektive landets barn och
infödingar, under tiden för instundande Michaelis-mässa
några goda och otadeliga skådespel, till förmodad god
förnöjelse för herrar åskådare, uppföra få».
Han hade således då redan länge varit på vandring
med sin teater och kom, som han anförde, »direkte
från Frankfurt am Main med en utgiftskostnad för resan
af öfver hundrade Thaler». Han anförde också i samma
skrifvelse, »att han, Hans saliga Durchlaucht,
glor-vyrdig i åminnelse, så som ock sin nuvarande nådigste
Kurfurste och Herre, åtskilliga gånger till Högstdesammes
stora välbehag med komedier uppvaktat, hvadan också
honom och hans folk tillstånd nådigst meddelat blifvit,
att sig skrifva och kalla låta ’Det Chur-Sachsiska
Ko möd ian t-sällskapet.’»
Det Velthenska sällskapet utgaf 1694 i Niirnberg
trenne band af hans prosaöfversättningar från Moliére
under följande titel:
»H
istrio-Gallicuscomicosatyricussineexem-plo» eller »de alltigenom förnöjsamma och lustiga
comö-dier af den förträffliga franska komedianten Moliére.»
Men det var nog icke så lätt för magister Velthen
att kunna erbjuda sin publik en spellista, som för den
hade något lockande. Moliére var ännu för fin för den
stora publiken, Corneille och Racine för allvarliga och
enkla; de inhemska arbetena liknade dessa, endast
ännu mera odramatiska, såsom skrifna endast för den
lärda världen, och hvad skulle han således göra? Jo, han
fattade ett djärft beslut: kunde dramaturgerna umbära
teatern, menade han, så vore det väl bra mycket lättare
för skådespelarne att undvara författarne. Och med
friskt mod kastade Velthen och hans vänner, förlitande
sig på sin vetenskapliga bildning och sin ungdomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
