Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan därutaf, att han i intet fall våldsamt öfverskred
kretsen för de dramatiska ämnena. Hans repertoar höll
sig fortfarande kvar på det gamla området. De bibliska
legenderna, hjälte- och kärlekssagorna förblefvo också
hans källor, och han uppförde gamla, långt förut bekanta
stycken, hvilka genom den improviserade dialogen ut*
öfvade ny dragningskraft på publiken.
Så uppförde han vid hoffesterna i Dresden 1678
En komedia om erkefadern Jacob, i tre delar, spelad på
tre särskilda dagar, en Tragi-komedia om Amadis af
Frankrike samt En komedia om Christabella, en lika
brokig historia som Amadis’, full af äfventyr, jättar,
kämpar och underbara händelser. Till afslutning af
komedien om Erkefadern Jacob dansades en ballett af tolf
personer, föreställande Israels tolf stammar; de öfriga
komedierna afslötos med riddare- och mohrballetter. En
»Musikalisk opera och ballett om verkan af de
sju planeterna» var det förnämsta praktstycket vid
dessa kursachsiska hoffestligheter.
Ännu tio år senare, då Velthen första gången besökte
Hamburg, fortsatte han att spela i samma riktning.
Hans spellista i Hamburg annonserar i juni 1688 en
Hufvudaktion ur Samuels andra boks 2 i:sta kapitel och
Josua boks g:de kapitel, kallad Gibeoniternas hiimd och
till den ett lustigt efterspel kalladt: FickelJiering i lådan.
Men tre år förut hade den kringresande direktören
af kurfursten Johann Georg III blifvit anstäld som ledare
af den första tyska hofteatern, hvilken stiftades i
Dresden hösten 1685, och där var det som han på den
tyska scenen införde en reform, som skulle blifva af stor
betydelse för Skådespelarkonsten: han började nämligen
att låta kvinnorollerna, hvilka hittills spelats af gossar
eller ynglingar, utföras af fruntimmer. Denna djärfva
nyhet var af ingripande vikt och otvifvelaktigt är att
den hade en stor andel i den dragningskraft som
Vel-thens skådespel utöfvade. Men helt och hållet frånsedt
den våldsamma stöt, som teatern därmed gaf åt öflig
sed och dåtida åskådning, blef med fruntimrens inträde
på scenen — huru mycket än framställningen därigenom
måste vinna i värma, sanning och naturlighet — dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
