Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Eckhofs talang öfverlemnade han sig med andakts
fullt förtroende åt dennes ledning och beträdde första
gången scenen den 15 mars 1777 i Judims roll i Engels
»Diamanten». Genom sin flit, sin bildning och sin fina
böjlighet gjorde han raska framsteg; hans naturliga
komiska kraft visade tidigt en egendomlig finess och
grazie; den lediga hållningen och hans påfallande
hem-mastaddhet i roller ur de högre kretsarne, för dem
hade han att tacka den omständigheten att han
härstammade från en ansedd familj.
Det var detta som väsentligen karaktäriserade
Ifflands skådespelartalang och förklarade hans inflytande
på konsten öfver hufvud. Han var egentligen den
förste tyske skådespelare, som vuxit upp under
gyn-samma förhållanden och som förde den fina världens
ton in med sig på scenen. Hvad de andra måste
tillkämpa sig steg för steg och hvad många af dem
likväl aldrig kunde nå: den bildade världens ton och
jämnvikt i uppträdande och åtbörder, dem hade han
med sig redan ifrån föräldrahemmet.
Mannheimsteaterns öfvertagande af den till direktör
utsedde friherre Heribert von Dalberg, stälde denna
scen snart i främsta ledet bland Tysklands
nationalteatrar, och Iffland tillkämpade sig inom kort en allt
mera framstående plats vid densamma, och så mycket
mera blef detta fallet, då han 1781 också uppträdde
som författare. »Sturm* und Drang»-periodens vilda
produkter hade allt mer och mer tagit teatern i
besittning, och Ifflands betydelse som författare bestod mest
däruti, att han med sitt borgerliga drama, följande
Les-sings spår, utan att ega hans epokgörande förmåga,
bildade en helsosam reaktion mot den öfverhandtagande
förvildningen. Ett af ögonvittnena till den tidens
teaterförhållanden säger därom:
»Nu måste i ett drama, om det skall tillfredsställa
allmänheten, hvarje ögonblick ett förhänge rullas upp
och än ett slott, än en bondstuga, än ett fängelse, än
en landsväg, än en torneringsplats och än ett fältläger
framställas. Antingen vill man ha krigs- eller
riddar-spel, i hvilka hjältarne skola gifva hvarandra blodiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
