- Project Runeberg -  Bidrag till skådespelarkonstens och dramatikens historia /
217

(1890) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5. Frieder ike Unzelmann-Bethmann. Sophie Schröder.

Karo/ine Lindner. Auguste Crelinger, m. fL

(1796—1830.)

Bland framstående tyska skådespelerskor från slutet
af förra och början af detta århundrade vilja vi anföra
några af de mest uppmärksammade. Hvad som härvid
genast faller i ögonen är den stora skilnaden emellan
de tyska skådespelerskornas ställning i det allmänna,
gent emot hvad förhållandet ungefär samtidigt var i
Frankrike, där de fy Ide dagskrönikan med bullret af
sina äfventyr och sina extravaganser och där de intogo
en på samma gång så afundad och så klandrad
ställning. Om de tyska skådespelerskornas enskilda lif har
skandalkrönikan icke mycket att förmäla; de tyckas i
allmänhet hafva i ett lugnt och hedradt familjelif
till-bragt de stunder, som utöfningen af deras konst lemnat
dem öfriga, och voro de äfven lika nyckfulla och retliga
som deras systrar på andra sidan Rhen, så synes likväl
följderna af deras öfverilningar eller förvillelser hafva
stannat inom hemmets eller teaterbyggnadens väggar.

Att ett och annat undantag från denna regel egde
rum, är ju likväl ganska förklarligt, och ett bland de
mest bekanta är uppträdet mellan Iffland och
Berliner-teaterns första sångerska, SCHICK, då hon på en af
repetitionerna till Glucks »Armida», under den heta
debatten om en ny kostym, som hon absolut fordrade,
men som Iffland icke på några vilkor ville medgifva
henne, glömde sig därhän att hon i hastigheten
tilldelade sin direktör en örfil — lyckligtvis likväl inne i
en kuliss och utan att de öfriga direkt sågo
handgripligheten utöfvas. Iffland besvarade förolämpningen med
att dagen därpå bifoga en ny paragraf i
teaterreglementet rörande olydnad och oskickligt uppförande,
däri han likväl särskildt utsatte ett tämligen lindrigt
straff för damernas förseelser, utgående därvid från det
gamla spanska ordspråket: »Hvita händer såra icke».

Hedberg, Dramatik. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhbts/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free