Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland de mest framstående af de tyska
skådespelerskorna från förra seklets slut märkas FRIEDERIKE
FLITTNER, styfdotter till teaterdirektören Grossmann,
först gift 1785 med komikern Unzelmann och sedan
1803 med skådespelaren Beth mann, under hvilkens
namn hon gjort sig mest känd. Hon var född 1760,
debuterade 1777 vid styffaderns teater i Bamberg som
Nina i sångspelet »Den af kärlek vansinniga» och
uppväckte redan då en allmän beundran, som hon sedan
visste att bibehålla i skådespelet, både i tragiska och
glada roller, samt i synnerhet som fulländad världsdam.
Efter sitt giftermål med Unzelmann öfvergick hon med
honom till teatern i Berlin, där hon först under Flecks
och sedan under Ifflands ledning länge stannade som dess
förnämsta prydnad och bästa konstnärliga kraft på den
kvinliga sidan. Hon beherskade under denna tid hela
det stora facket af karaktärsroller, från lady Macbeth
till och med Gurly i »Indianerna i England». Hon
dog i Berlin 1815.
SOPHIE STOLLMERS, som först var anstäld vid
Burgteatern i Wien, debuterade i augusti 1801 på
Hamburgs stadsteater i sångspelet »Flickan från Marienburg»
och uppträdde de första åren som sångerska, öfvergick
därpå till första älskarinnerollerna i skådespelet och
lustspelet samt utvecklade sig sedermera till en
högtragisk skådespelerska af‘framstående rang. Gift 1804
med barytonisten Schröder, är det under namnet
SOPHIE SCHRÖDER som hon egentligen framstår i den
tyska teaterns historia. Hon hade för de tragiska
uppgifterna särdeles lyckliga förutsättningar i en ståtlig
figur, ett vackert och uttrycksfullt ansikte och en härlig
stämma samt ett eldigt och passioneradt lynne, som
visserligen ofta bragte henne i starka konflikter både
med personer och förhållanden, men som också inlade
i hennes sceniska uppträdande en hänförande glöd och
gjorde henne till publikens mångåriga gunstling. Om
henne säger Edvard Devrient i sin »Tyska
skådespelarkonstens historia»: »Hänförande i ömma utbrott,
uppskakande i sin smärta, verkligt skräckinjagande i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
