Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heterna hos en menniskokaraktär. Devrients betydelse
för den tyska skådespelarkonsten skulle hafva blifvit
ännu mera ingripande, om icke hans enskilda lifs oreda
och förvillelser så småningom helt och hållet undergräft
hans både andliga och kroppsliga krafter och efter
förloppet af icke särdeles många år gjort honom till en
fullständig ruin af sig själf. Under loppet af 1820-talet
försvagades hans minne allt mera, men ännu en gång
gjorde han en sista ansträngning att rycka sig upp ur
sitt förfall och emottog inbjudning till ett gästspel på
Wiens Burgteater, där han uppträdde i januari 1830
och väckte ett oerhördt bifall. Detta var den sista
ljusglimten i hans förspilda lif. Han uppträdde sista
gången på Berlins teater den 1 december 1832, och
den 30 i samma månad afled han, således ännu icke
femtio år gammal. Det finns knappast i något lands
teaterhistoria ett mera varnande exempel än hans, när
det gäller att påvisa för skådespelaren huru nödvändigt
det är att han hyser aktning för sitt material: sin egen
personlighet.
Karl SEYDELMANN var både som menniska och
konstnär i mycket en afgjord motsats till den föregående,
och i skådespelarkonstens historia framstår han i
synnerhet som ett talande exempel på hvad energi och
uthållighet kunna förmå i striden mot ogynsamma
omständigheter. Han föddes 1793 i Glatz och var son till
en materialhandlare och kaffehusvärd därstädes. Redan
tidigt visade han håg för teatern och hade tillfälle att
få öfva sig på sällskapsspektakler, som tillstäldes af
unga officerare, dem han lärt känna på sin fars biljard.
1810 hade han kastat sig in på den militära banan vid
det preussiska artilleriet, men ledsnade på mindre än
ett år vid militärtjensten och begärde sitt afsked; då
detta nekades honom, så deserterade han med tillhjälp
af ett falskt pass, begaf sig öfver österrikiska gränsen,
hvarest han i Troppau uppehöll sig hos en skådespelare
Sch midt, som han kände från Glatz, och höll redan
då på att gå in vid teatern. Återsänd till sitt regimente,
var han under fälttåget egentligen för sin vackra
handstils skull sysselsatt vid kommissariatet och fick sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
