Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsked 1815, hvarefter han fick tillfälle att öfva sig på
en grefve Herbersteins slottsteater i Grafenort och blef
i anledning däraf anstäld hösten samma år vid
stadsteatern i Breslau. Då han här inträdde som ersättning
för den till Wien afgångne unge skådespelaren KETTEL,
så måste han förnämligast spela älskarroller, i hvilka
hans ofördelaktiga yttre var honom mycket emot. Han
var af medelmåttig storlek, med något inåtböjda knän;
hans anletsdrag hade ingenting påfallande, men också
ingenting tilldragande; håret var rödaktigt, blicken ofta
mycket energisk, men kall och lurande. Hela hans
yttre uppenbarelse led brist på behag och smidighet;
men värst var det med det viktigaste af allt, nämligen
hans sätt att talal Hans tjocka och långa tunga gjorde
talet otydligt, mödosamt och hväsande, därtill kom att
hans stämma var rå och dof, af ringa omfång, skarp,
utan vekhet eller öfvergångar, och att den gärna slog
öfver i mera agiterade ögonblick, då den frambragte
än pipande, än nästan stönande läten. Ingenting var
naturligare än att en sådan personlighet skulle misslyckas
i älskarfacket, och direktören, professor Roh de, afrådde
honom också helt och hållet ifrån att fortsätta som
skådespelare. Men Seydelmann hade en så okuflig lust
för teatern, en så djup öfvertygelse om sin begåfning
och en så hårdnackad viljekraft, att han, sedan han pä
nytt misslyckats i en roll och ånyo af alla sina
kamrater råddes att afstå från teatern, öfverväldigad af
harm och smärta brast ut i tårar och utropade
stampande i golfvet: »Men jag skall visa er att jag skall
ändå bli skådespelareI»
Och nu började den viljekraftige mannen ett
verkligt Herkulesarbete med sig själf. Hans första
ansträngningar riktades på den felaktiga stämman. Han öfvade
sig att tala med flata stenar i munnen, i det han utropade:
1 »Hvad Demosthenes — en menniska! — kunde göra,
det måste jag också kunna 1» På detta satt lyckades
han efter långa ansträngningar att åtminstone komma
därhän att tala tydligt. Men som han väl insåg att
hans anställning i Breslau icke kunde förskaffa honom
den utveckling han behöfde och som hans ärelystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
