Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dets förfall. Efter ett besök i hemmet, där han nu
mottogs med den varmaste hyllning, flyttade han till
Dresden, därifrån han sedermera i Samfundets Stöttor
1877, Ett Dukkehjem 1879, Gengångers 1881, En
folke-fjende 1882, Vildanden 1884, Rosmersholm 1886 och
Fruen fra Havet 1888 gifvit icke allenast oss nordbor,
utan hela den bildade världen ämnen till ändlösa
diskussioner, stormande beundran och delade meningar i de
flesta afseenden, utom i ett, om hvilket alla äro ense,
nämligen hans hittills ouppnådda förmåga att bygga
sitt drama med en teknik på samma gång så enkel, så
säker och så illusorisk, att det är lifvet själft, som träder
oss till möte från scenen, huru stränga än de af honom
uppstälda, etiska krafven må förefalla oss. Att Ibsens
dramatiska diktning lemnar skådespelaren de rikaste
tillfällen till sann, djup och skiftande
menniskoframställ-ning ligger helt och hållet i sakens natur, och han har
därigenom gjort mer än någon annan för sin tids och
sitt lands skådespelarkonst. Han har äfven genom
borttagandet af monologen ställt strängare fordringar på
skådespelarens teknik än någon författare före honom,
i det han genom denna anordning till stor del
omöjliggjort virtuosuppträdandet och skärpt lagarne för
samspelet som det enda, berättigade uttrycksmedlet för
åskådliggörandet af en handling — dramats afsikt och
ändamål.
Björnstjerne Björnson är född 1832 och blef
student i Kristiania 1852. Några år därefter var han
anstäld som teaterkritiker i »Morgenbladet»; 1858—59
var han artistisk direktör för teatern i Bergen, och
1865—67 innehade han samma plats vid Kristiania
teater, sedan han ett par år förut ledt den redan
omtalade utbrytningen af några af dess förnämsta
skåde-spelarkrafter till Möllergadens norske teater. Som
sceninstruktör utvecklade han stor begåfning och
förstod bättre än någon att utveckla anlagen hos de unga
skådespelarkrafterna; men den nödiga själfbeherskningen
för en sådan befattning saknade han alldeles, hvarför
han också snart kom i delo med den öfriga styrelsen
och afgick från sin plats. När han några år därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
