Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magdebnerm i Holbergs komedier, Mistress Malaprop
i Sheridans »Rivalerna», Fröken Kjcere i »Kjärlighedens
komedie», Malle i »Geografi og Kjärlighed» och Fru
Wahlström i »Hittebarnet», som hon upprepade gånger
spelat tillsammans med Fredrik Deland, efter hvilkens
utsago hon lär vara »den bästa Fru Wahlström han
någonsin spelat emot», — hvilket icke vill säga så litet.
Hon har sällan uppträdt utom det komiska området;
men har likväl med framgång spelat Ragnhild i
Oehlen-schlägers »Dronning Margareta» ocr) Frakark i
Björnsons »Sigurd Slembe», andra delen. Fröken Parelius
är för närvarande seniorn bland Norges skådespelare,
men uppträder ännu med oförminskad talang och
oförsvagad komisk verv, en heder och en föresyn för det
unga släkte som vuxit upp omkring henne.
Louise Wolf, född Johannesen i Bergen den
25 maj 1833 och 1854 gift med den danskfödde
skådespelaren Nicolai Wolf, debuterade den 10 november
1850 på Ole Bulls nyupprättade teater i Bergen och
öfvergick 1853 till Kristiania teater, där hon debuterade
samma år den 17 april som Lisbeth i »En söndag på
Amager». Hon gjorde från första ögonblicket stor
lycka genom sin skönhet, sitt glada, muntra väsende
och sin vackra sångröst och har sedan dess varit en
af Kristianiapublikens gunstlingar. Sedan hon till följe
af årens inverkan måst afstå från en del roller, som
utgjorde hennes ungdomsrepertoars glanspunkter — och
bland dem kunna vi anföra Smanna i »Figaros bröllop»,
Anais i »Debutanten och hennes far», Rosita i »Rosa
och Rosita», Richelieu i »Richelieus första vapenbragd»,
Katarina i »Så tuktas en argbigga» m. fl., — har hon
visat att hon i de Holbergska Pernillerna, i en mängd
subrettroller och särskildt som Madam Rundholmen i
»De unges förbund» har till sitt förfogande en fond af
sund och gedigen humor, som icke är så vanlig att finna
hos skådespelerskor, hvilka uppfostrats för ingenuerna
och de små koketta älskarinnorna. Hon har också
fortfarande behållit sin gunstlingsplats hos publiken, och
Kristiania teater hoppas äfven för framtiden många och
rika frukter af hennes betydande framställningskonst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
