Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgerliga dramats farliga mark, där han sedan under
många år höll sig kvar, endast då och då utbytande
den sedelärande missionen mot den genom löjet
befriande, så skulle hans betydelse varit större och framför
allt varaktigare än den nu blifvit. Redan med sitt
nästa drama, Mäster Smith eller Aristokrater äro vi alla
och ännu mera med det därpå följande, Barnhusbarnen
eller Världens dom öfvergick han likväl helt och hållet
till denna genre, som han beherskade med en ovanlig
förmåga i att förbereda och framdraga effekterna af de
skarpa konflikterna mellan dygd och last, mellan höjd
och djup, mellan fattigdom och rikedom. Hans
följande arbeten i denna riktning, Strid och Seger, Ett
Minnesblad, Smädeskrifvaren och Mjölnarfröken samt
det historisktromantiska skådespelet Ung-Hanses dottm’
gjorde honom till en af allmänheten högt uppburen, af
kritiken ibland ganska snäft bedömd, men alltid
uppmärksammad författare, och hans emellan dessa
allvarligare stycken synliga komedier: Skal och Kärna, En
man som vill ha ro, Friaren från Vermland, Min hustru
vill ha roligt m. fl., tillika med hans fyndiga
bearbetningar: Bröstkaramell erna, Volontären, Min hustru vill
ha en syssla, Kärlek och egoism, Löjen och tårar samt
åtskilliga tillfällighetsstycken, bära vittne om en hos oss
icke vanlig produktivitet.
På sorgespelets område intager under denna period
JOHAN BÖRJESSON obestridt den första platsen. Hans
första stycke, Erik XIV, i fem akter, uppfördes första
gången på kgl. teatern den 23 februari 1846 och
emot-togs med ett bifall, som dess stora poetiska skönheter
och dess effektfulla anordning gjorde i hög grad väl
förtjent och lätt förklarligt. Redan det därpå följande,
Erik XIV.s son, emottogs betydligt kallare och
upp-lefde knappast en tredjedel af det antal representationer,
som kom det första till del. Äfven den andra
afdel-ningen af sorgespelet om den olycklige konungen,
Brödraskulden, som uppfördes 1861, emottogs med köld,
och bar också betydliga spår af den afmattning, som
redan kunde skönjas i det andra af sorgespelen.
Börjessons senare tvänne stycken, Ur Karl XILs ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
