Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfredsstälde, dock alltid intresserade. Det var endast
ett falt som icke var hans och det var komedins —
han gjorde ett par ströftåg in på dess område, som
Jacob von Tyboe och som Arnolphe i »Skola för äkta
män» af Moliére, och han blef tragisk i båda dessa
uppgifter, men eget nog — han förstörde dem icke
ändå — ty båda ligga på gränsen af det område som
skiljer de båda riktningarna. Men när han fick vara
tragiker i detta begrepps, hela vidd och betydelse,
som i Erik XIV\ Wallenstein, Othello, Karl Moor,
Lmidor, Hakon Jarl} Shylock, Torkel Knutson, Macduff,
— då var han rik och glödande och skiftande som
få, då var han så fullt och så helt den figur han
framstälde, att man andlös följde honom öfver både
höjder och djup, genom både företräden och brister,
utan att hinna, utan att kunna granska förr än det var
slut och han inte längre höll en fången under den
egendomliga förtrollningen af sin härliga stämma, sina
djupa, blixtrande ögon och den oerhörda entusiasm
hvarmed han skapade hvad han kände och hvad
ögonblicket ingaf. Och det var just denna skaparentusiasm
som i synnerhet utmärkte honom och som gjorde honom
så enastående inom vår svenska skådespelarkonst. Han
delade visserligen entusiastens vanliga öde här i världen
att stupa öfver en och annan smasten, som han inte
såg, därför att han blickade för vida, men summera vi
de små bristerna ifrån de stora, fullmogna frukterna af
hans talang, så hafva vi ändå en tillräcklig behållning
kvar af god och stor konst, som berättigar oss till att
hålla honom i ära som en af våra främste. Dahlqvist
afled i Stockholm den 20 september 1873, sedan han
ett par år förut tagit afsked af den scen, hvars
förnämsta prydnad han varit under en lång tid af
framgångsrik sträfvan för det sköna.
EDVARD STJERNSTRÖM var den glada konstens
söndagsbarn i vårt land. Icke så förstådt, som skulle
vägen redan från början legat banad och jämn för
honom, utan att erbjuda något hinder — tvärtom:
Där fanns ett hinder, och det var inte så lätt att
undan-rödja — han hade nämligen dubbeltänder och i följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
