Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ack ja, moster, om han inte varit, så hade min
stackars mamma kanske frusit ihjäl den där rysliga
julnatten! Ack, om jag en gång kunde bli stor och
rik och lycklig, hvad jag gärna skulle vilja hjälpa
honom igen och alla fattiga, moster lilla. För det är
så svårt, så rysligt svårt att frysa och vara hungrig,»
sade den lilla, rysande vid minnet af hvad hon genomgått,
och i det hon strax därpå började sitt anfall på
soppspilkumen med förnyad ifver; »men tyst, rörde inte
mamma på sig därinne?» och med ett skutt var flickan
vid dörren och såg oroligt inåt rummet, där den sjuka
låg lika stilla som förut; »nej, hon sofver ännu! Jag
tycker mamma sofver så mycket i dag, moster. Hon
måtte väl inte vara mera dålig än förut!»
»Kors, nej, kära barn, doktorn sa’ ju, att det är
bra för henne att sofva.»
»Men jag tycker, att hon ser så blek ut.»
»Det gör man alltid när man ä’ så sjuk som hon,
kara barn.»
»Gud låte inte mamma dö, för då vet jag inte hvad
jag skall ta mig till!» utbrast den lilla med plötsligt
utbrytande tårar.
»Kors, kära barnet, så hon säger! Lif och död stå
i Guds hand, och han vet nog hvad som är bäst för oss
alla, och nog skulle väl lilla Maria unna sin stackars
mamma att få frid och ro efter allt hvad hon gått
igenom; skulle inte Maria det?»
»Jo, ack jo!» snyftade flickan, »men då blir iag så
ensam, så ensam, då har jag ingen människa i världen
som håller af mig!»
»Än besynnerlige herrn då, och jag, gamla
stackare,» sade gumman rörd, i det hon drog henne till
sig och smekte henne, »skulle inte Maria vilja vara
kvar hos gumman, ifall något skulle hända?»
»Jo, jo, det vill jag visst!» svarade Maria och
började, med barndomens vanliga lätta öfvergång från
sorg till glädje och tvärtom, att åter torka bort tårarna,
»men då vill jag inte säga moster mera, utan mormor,
får jag det. För då är det som jag skulle ha två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
