- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
129

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mammor, en i himmelen och en här nere på jorden.
Men tyst, nu gick det i porten, det är ... ja, det är
bestämdt han som kommer.»

»Ah, nej, kära barn, det är för tidigt ännu, klockan
är inte elfva än, och jag hörde ingenting!»

»Jo, mormor, det är bestämdt han; jag hör nog jag,
när han kommer.»

Och med hastiga steg var flickan framme vid
dörren, på hvilken i samma ögonblick en hastig bultning
hördes.

»Ja, minsann hade icke flickan rätt!» sade den
gamla förvånad, i det hon skyndade sig att göra i
ordning på bordet.

Under tiden hade Maria öppnat dörren och den
besynnerlige herrn inträdde.

»God dag, barn,» hälsade han vänligt på flickan,
som kysste hans framräckta hand, och sedan med
barnslig ifver hjälpte honom att taga af den långa
rocken; »hur är det med mamma i dag? God dag,
fru Holm lilla, hur är det med vår sjukling?»

»Hon sofver, kära goda kunglig sektern!» svarade
gumman med en djup nigning, »hon har sofvit hela
morgonen.»

»Hm, jaså, sofver hon?» frågade den besynnerlige
och såg fundersam ut; »och har sofvit hela morgonen?»

»Ja,» sade flickan, »och hon ser så fasligt blek ut,
så jag blir riktigt rädd när jag ser på henne.»

»Det skall inte lilla Maria vara,» svarade den
besynnerlige, »utan stanna kvar här nu ute hos moster,
så går jag in och ser hur det är med mamma; vill
lilla Maria det?»

»Ja, bara jag får min bok först, för den är så
vacker att läsa i.»

»Se här är den,» sade den besynnerlige, i det
han sträckte ut boken genom dörren, som han sedan
stängde igen, hvarpå han helt sakta flyttade fram en
stol till sängen och satte sig bredvid den sjuka, hvarts
utanpå filten liggande hand han fattade, för att
försiktigt känna på hennes puls.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:30:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhflgra/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free