Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ombytta nummer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMBYTTA NUMMER.
137
denne tittade ömt på den tacksamma, men oroliga
Selina.
»Hur i all världen bar ni er åt?» frågade herr
Gunnill.
»Jag gick efter honom och slog omkull honom»,
sade herr Sims nonchalant. »Han blef så rädd, att
jag tror jag kunde ha dragit af honom stöflarna
också, om jag hade velat ha dem.»
Herr Gunnill klappade honom på ryggen. »Jag
tycker jag ser honom springa barhufvad genom
staden och ropa på hjälp», sade han småleende.
Sims skakade på hufvudet. »Sannolikt kommer
det att tystas ner för poliskårens anseendes skull»,
sade lian. »Så vida de inte upptäcka, hvem som
har gjort det.»
En lätt skugga drog öfver herr Gunnills
hänryckta ansikte, men den försvann nästan genast, då
Sims påminde honom om Coopers skvalleraktiga
med-konstaplar.
»Ni kan gärna ta ifrån honom stöflarna också»,
sade herr Gunnill och klarnade upp. »Gå på ni
bara.»
Sims sade pliktskyldigast, att det skulle han
gärna göra, men påpekade, att Cooper nog skulle
vara på sin vakt hädanefter.
»Ja, ni har gjort hvad på er ankommer», sade
miss Gunnill med en half blick på herr Drill, som
ännu stirrade häpen på troféerna. »Ni kan komma
med ut i köket och hjälpa mig tappa litet öl, om ni
har lust.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
