Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fiffikus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
ÉN FIFFIKUS.
nedriga villebrådstjufvarna; de bringa hela orten i
dåligt rykte, och jag är nästan rädd att gå ut, se’n
det blir mörkt; jag kunde möta dem.»
Peter Gubbins och Sam Jones började skratta,
men Bob Pretty blef arg på dem och sa’, att han
kunde inte finna, att det var något att skratta åt.
Han sa’, att villebrådstjufveriet var en skam för deras
hemtrakt, och i stället för att skratta borde de vara
tacksamma mot Cutts för att han kom dit och gjorde
rent hus.
»Jag skall med nöje hjälpa er allt hvad jag kan»,
sa’ han till skogvaktaren.
»Då jag behöfver er hjälp, skall jag stöta på er»,
sa’ Cutts.
»Tack», sa’ Bob Pretty. »Jag hoppas bara, att
jag skall slippa få mitt ansikte så där illa tilltygadt
som ert; hustru min har ett så’nt skönhetssinne.»
»Hvad menar ni?» sa’ Cutts och vände sig emot
honom. »Inte har mitt ansikte blifvit illa tilltygadt.»
»A, jag ber om ursäkt», sa’ Bob, »jag visste
inte, att det såg ut så där af naturen.»
Cutts blef nästan svart i ansiktet och blängde
på Bob, som om han ämnade äta upp honom, och
Bob blängde tillbaka och tittade först på
skogvaktarens näsa och sedan på hans ögon och mun och
så på hans näsa igen.
»Ni känner visst igen mig hädanefter?» sa’ Cutts
till sist.
»Ja», sa’ Bob och småskrattade, »jag skulle känna
igen er på en fjärdingsvägs afstånd — i köla mörkret.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
