Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fiffikus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
ÉN FIFFIKUS.
för resten är det för sent på året. Det måste vara
herr Cutts, den nya, skarpsinniga skogvaktaren.»
Han stack hufvudet öfver staketet och sa’ god
afton och sa’, att det var vackert väder till en
promenad, och frågade, om han väntade på Frederick
Scotts moster. Cutts svarade inte ett ord; han var
nära att spricka af ilska. Han reste sig upp och
hötte med näfven åt Bob Pretty, och se’n rusade
han i väg, som om han blifvit galen.
En tid tycktes Bob Pretty ha tur. Skogvaktar
Lewis fick reumatisk feber, och han påstod, att det
var för att han fick sitta natt efter natt på fuktiga
ställen och vakta på Bob, och medan han var som
sjukast och doktorn kom hvar dag, föll Cutts, då
han klättrade öfver en gärdesgård, och bröt af sitt
ben. Sedan kom allt arbete på skogvaktar Smiths
del, och det lät på honom, som om reumatisk feber
och afbrutna ben vore bättre än allt annat på jorden.
Han bad patron om hjälp, men patron ville inte ge
honom någon, och han talte oupphörligt om, hur han
sedan skulle kunna sofva på sina lagrar, om han
ensam kunde uträtta hvad bägge de andra inte hade
förmått, nämligen få Bob Pretty fast. Det var godt
och väl, sa’ Smith, men hellre än att sofva på lagrar
ville han sofva i sin säng, i stället för att som nu
passa på och sofva med ett öga i sänder i en stol
eller med hufvudet mot ett träd. När jag talar om
för er, att han somnade en kväll här på värdshuset,
medan värden tappade i en sejdel öl, som han hade
beställt, då kan ni förstå, hvad han hade lidit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
