Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Rai och omna ordföljd.
Finnes det en bestämd prinsip, enligt vilken ordföljden
den ena gången är „rak", den andra gången „omvänd"?
Försöksvis uppställer jag ett svar. I flertalet fall är
subjäkts-begreppet med vad därtill hör det som vid en förbindelse
av föreställningar behärskar medvetandet Det kåmmer
därför naturenligt först till uttryck. Ordföljden är rak, t. eks.
Hunden själler. Om däremot uppmärksamheten är främst
riktad på en jenom predikatet subjäktet tillagd bestämning,
står predikatet främst, t. ex. Själler hunden? — Likaså
vid önskningar ock befallningar, t. ex. Kåm du hit, Vore
jag där.
Advärbial- samt objäkts- ock dativ-begrepp kunna intaga
en i medvetandet dominerande ställning. De kåmma då
främst till uttryck ock draga med sig predikatet, till vilket
de närmast ansluta sig; därav omvänd ordföljd t. eks. i
satsen: På gården själler en hund.
Detta förefaller helt naturligt. Men varför användes
i huvudsatsen omvänd ordföljd t. eks. i följande mening:
Då hösten kåmmer, vissnar gräset. Uppenbarligen,
emedan „då hösten kåmmer" är en advärbialbestämning
till „vissnar". Advärbialsatsen drager huvudsatsens värb
till sig, likasom advärbialet jör det i uttrycket Om
hösten vissnar gräset. Däremot säger man: Gräset
vissnar om hösten, Gräset vissnar, då hösten
kåmmer, i vilket fall advärbialet ock det värb, till vilket
det hör, omedelbart stå vid varandra. — Vid objäkt är
förhållandet det samma: Honom träffade jag åfta, Jag
träffade honom åfta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
