- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
129

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

£ 1. SamosIsv.-tev. novationer 129

Uti Kökar hafva fem. substant i vpl aral er med ftnd. -år -ur p&
analog i sk väg återinfört r i sin best. form, t. ex. Kökar briddjåna
’bryggorna’, finnuna ’fenorna’ (jf. mom. 22 o. § 21). Eller föreligger
här anslutning till hsv., hvarest den nämda analogi bildningen som
bekant egt rum i alla deklinationer med plur. på -r?

28. Kort vokal har blifvit förlängd i starktonig
stafvelse framför

a) urspr, rð, rn, rl — framför rl i östsv. dock endast
a och ä — t. ex. ord o. d.: isl. oref, kön o. d. ’smörkärna’:
isl. kirna, käl ’karl’ *) isl. karl. Östsv. har låtit dessa
förlängningar föregå öfvergångarna ä > å (mom. 1), iö > iö
(mom. 9) — hvad de af rn, rl framkallade beträffar, i
olikhet med högsv.; jf. mom. 59.

b) urspr. Id gg; öfver hela språkområdet endast om
vokalen varit a (urspr. 1. < o enl. mom. 3) eller ä. Ex.: keldå
o. d. ’källa’: isl. kelda, stägg o. d. ’stång’: isl. stong. Ang.
det kronologiska förhållandet mellan dessa förlängningar och
öggen ä > & se §§ 2,14, 58. I likhet med högsv. hafva några
östsv. dialekter åter förkortat vokalen, § 14; se också §

2,15 anm.2).

c) urspr, in, Id, nð, mð3), t. ex. äln o. d.: isl. oln, vild

’) Uppgifves förekomma i Korpo, Houtskär (’kål’) och Gkby i
bet. ’hane’ samt — i smsgen troil- träl i kål ’trollkarl’ — i Estland och —
i smsgen kålvaggnän — i Nyland. Dessutom spåras det flerstädes i den
till följd af svagtonighet eller genom folketymologi ombildade förleden
af sistn. sammansättning: Nuckö o. Wichtp. käl-, Ped.-Purmo k Ma-,
Gkby-Nvet. kåll-, Hels. o. Gsvby käld-, Nargö k&ld-, Runo kuald-, Ormsö
kåild-. I allmänhet återgifves ’karl’ i östsv. med kir. — *) Korpo,
ö. Nyl., Rågö-Wichtp. hSrdär o. d. ’hård’ förmodar jag vara påvärkadt
af neutr. hSrf o. d., il SI ’årder’ i n. och m. Öbott. af ett i Ped.
ännu användt likalydande, efter vSnd, tämd o. likn. analogibildadt pret.
till ’ärja’. — *) Framför urspr. Id har likväl högsvenskan lång
vokal endast i preterita sådana som valde, dolde; för öfrigt kort: stöld,
köld, böld, bolde, mald etc. Förmodligen har här urspr. Id tidigt ljud-

9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free