Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 De Östoventka dialekterna.
bevara däremot alla de ifrv. orden fortfarande sin inhemska form.
Ur hsv. förskrifva sig väl också Nyl., Kökar etc. värn o. d. ’varna’.
Kökar vätin varlig’. — Om ljudlagsenligt bortfall af r framför I och
n jämväl i andra fall se §§ 7.3, 66. Dessutom har r utan synbar regel
(tilläfventyrs i svagare betonad sammansättningsled?) spårlöst
försvunnit framför n hos enstaka ord i olika dialekter: Öbott., Nyl., Wichtp.
fðnu o. d., Ormsö-Nuckö finsk ffånsk ’fjor gammal t gräs’ (sv. diall. forna,
fornska); Ösjprov. spin o. d. ’spjärna’, Nyl., Eg. Finl., Pörtom istpjënå
o. d. ’sädesärla’, Korpo fötspjin ’fotspjärn’; s. Öbott., ö. Nyl. mffn myðn ’[i]
morgon’ (ä. nsv. pl. mornar); Vörå stjlnu ’stjärna’; m. och ö. Nyl. këna
tjðna ’kärne’; m. Nyl. kSnmjØik’ kärnmjölk’; ö. Nyl. töna ’spänntorn’;
Pojo kvftn ’kvarn’ (fsv. kværn); Pörtom tjftnå ’tjärn’.
57. I slutljudet — vare sig ursprungligt eller
uppkommet genom östsv. apokope (§ 49) — efter svagtonig
(obetonad eller svagt bitonig) vokal hafva t (k, p?) samt urspr. 1.
enl. mom. 13 ur motsv. tenuis utveckladt ð, y äfvensom v
bortfallit, t. ex. biti bitte ’bitit9, binft o. d. ’barnet’, tf ’dit’,
kalla ’kallade’, fi o. d. ’fick’, ia ja ’jag’ (fsv. iak), huggrfl o.
d. ’hungrig’ (fem.; fsv. hungrogh), fl o. d. ’af’, ji o. d. ’gifva’.
Skenbart i strid mot regeln visa adjektiv, afledda med urspr,
-ött- 1. -in- samt starka pret. part. i de flesta trakterl) — uteslutande
eller vid sidan af de Ijudlagsenliga formerna — i starka neutr. sg.
ändelserna -åt o. d., resp. -it, t. ex. skaliåt o. d. ’skalligt’, rutit råtit ’ruttet’,
skurit ’skuret’; likaså pret. part. af svaga vb. af I konj. i samma form
flerstädes (i Nyl., s. Öbott., Ormsö-Nuckö, Runö) fakultativt ändelsen
-at, t. ex. kallat ’kalladt’. I dessa fall, liksom i neutr. sg. an[n]at, som
förekommer i ö. Eg. Finl., Nyl. och Ösjprov. (exklusivt dock endast i
• • _
Ösjprov. utom Rågö-Wichtp.), har t analogice återinförts ur de
adjektiv, hvilkas neutr sg. icke berörts af ljudlagen. I anslutning till neutr.
sg. af pret. part. kan i Runömålet också supinum af starka vb. och
’) På Al. (åtm. i Kökar) sakna adj. på -in och starka pret. part.,
i Eg. Finl. och Nyl. de senare städse -t i neutrum. Målen i Ped. h:d
(utom Larsmo?) hafva h. o. h. uppgifvit den gamla neutralformen hos
adjektiven, utom hos några få sådana i impersonella uttryck; huruvida
dessa adj. bland sig räkna några hithörande, framgår ej af mina
källor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
