Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 De östsvenska dialekterna.
— beror detta på tidigare i-stamsböjning (jf. isl. gen. grOutar och mht.
grüz ’korn’, pl. griuze) och däraf härflytande omljndsväxling i
para-digmet. Ordet ’rönn’ har i alla östsv. mål oomljudd diftong (rtfun
o. d.); alternativformen riHn i ö. Nyl. är väl identisk med isl. røynir.
Formerna Ifiyslr o. d. ’lös’ (: isl. I[>us8), klðyttr o. d. ’blot’ (: isl. bloutr) och
MyvSr ’döf (: ishdoufr), hvilka förekomma i vissa delar af Nyl. — de
båda förstnämda dessutom i östligaste Eg. Finl. och den förstnämda
i Öbott. — kunna hafva uppkommit under invärkan af verben Myt
o. d. blöta’ (isl. blØyta\ Itfys o. d. ’lösa7 (isl. Wysa), dtfyv o. d. ’döfva’
• *
(isl. døyfa). Ostsv. öys o. d. ’ösa’ (: isl. pusa) har omljudd diftong
därför att det böjes efter II sv. konj.; ðyk o. d. ’öka* (: isl. Ouka) i
östligaste Eg. Finl. och Nyl. på den grund att det tidigare haft sådan
böjning (jf. fsv. ökia, -te). Svårförklarligt är det i en del nyländska
mål uppträdande Myk ’hök’: isl. hpukr. Betr. öy f. tfu hos starka pret.
i vissa mål se §§ 14, 49; ang. Si i samma ställning § 39. — Måhända
antyder Nuckömålets reducerade diftong tf" f. urspr, pil framför två
konsonanter ). geminata (jf. § 66), att utvecklingen pil p> an där-
9
sammastädes och på Ormsö gått genom mellanstadiet (ta.
2. Ett ä-ljud har öfveralt utom på Ormsö och Nuckö
— se ang. dessa § 64 — utvecklat sig framför ursprungligen
eller till följd af östsv. apokope (§ 1,49) stafvelsebildande r
och l (äfven där > I), då ej dessa genom bortfall af
föregående konsonant (§ 1,55; jf. ock § 59) dessförinnan blifvit
konsonantiska. Ex.: nëtär o. d. ’nätter’: isl. nétr, nagä£ o.
d. ’nagel’: fsv. naghl, yggttr o. d. ’yn8re\ sämbäZ o. d. ’samla’
Ang. progressiv assimilation af ä till tf i Kökar se § 39. — Ett
sålunda inskjutet ä har någon gång åter försvunnit genom
analogibildning till växelformer, i hvilka det saknas. Så i Runömålets siðjtf
’segel’: best. f. siäjtø; nag£ ’nagel’: pl. nagta; iMfl (f.) ’spik’: pl. näjtøu (men
hagäi, ugSI ’uggla’ etc.). Regelbundet är detta fallet, då växlingen
mellan sonantisk och konsonantisk likvida åtföljts af en annan mellan
kvarstående och bortfall af föregående konsonant, och diet senare genom
utjämning blifvit genomgående (§ 1, slutet af momm. 54 o. 55; § 59),
t. ex. Rågö-Wichtp., Peta), föl (f. fågäl): pl. föiar, Närpes etc. är
’andra’ (f. Id är): sg. fem. ärun o. d. — M. Nyl. åkår uåkår Wichtp. ikar
’åker’ bero antagligen på analogibildning efter subst, med
aflednings-suff. -ur (jf. §§ 6,1, 9,9). I Rågö-Wichtp.- och Dagö-Gsvbymålen ändas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
