Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margherita Spoletana (ett minne från Ragusa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
ditt hjärta ingen ängslan hyser,
och blosset, som på udden lyser
hvar natt — det är din sol, ditt allt;
det hoppets stjärna är, som leder
din dunkla stråt, då din gestalt
i sundets afgrund dyker neder;
det skänker krafter hundrafaldt
åt späda armars svaga leder
och gjuter mod i kvinnobarm.
Den, som så djärf och ungdomsvarm,
kan trotsa själfva hafvets faror,
fördolda skär och mörkrets snaror,
hvad bryr hon sig om världens dom,
föraktets hån, förtalets tunga,
om endast kärleken den unga
får vecklas ut i ymnig blom!
Och munken se’n! Ej brydde han
sig ens om påfvedömets bann
för detta brott mot kyskhetseden,
mot lagens bud och klosterseden.
Var det en synd, som ej går an
och ej för Herranom är täcklig,
så fann han saken dock ursäktlig,
ty, fastän munk, han var en man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
