Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blinde skalden (efter Alexei Tolstoj)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
I sången förevigas lysande dåd,
som timat i hänsvunna tider,
nationernas öden och furstarnes råd.
De store på jorden han beder om nåd
för den, som i fattigdom lider.
Till hopp och förtröstan han eldar hvar träl
tyrannernas stränghet han klandrar.
Han vill de förtrycktes och svagares väl,
men dömer till vanärans nesa den själ,
som fräckt och i öfvermod vandrar.
Och upp spirar ymniga tankarnes frö,
som guldgula rågen ur jorden,
och allt, som har stelnat af kyla och snö
i åldriga hjärtat, försmälter i tö:
föryngrad är sångaren vorden.
På kinden sig tänder en flamma på nytt:
i minnet den gamle sig gläder.
Från högburna pannan ha sorgerna flytt;
till käjsaremantel med ens sig förbytt
hans trasiga, lappade kläder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
