Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blinde skalden (efter Alexei Tolstoj)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Mer ljufligt än någonsin sången nu ljöd,
och tonerna voro så klara;
Hans hjärta af eldiga känslorna sjöd. —
Men solen vid synranden sjunker så röd,
och fram tindrar stjärnornas skara.
Men sångaren lyfte mot himmelens prakt
sitt stelnade, glanslösa öga,
betagen af sångens gudomliga makt,
och ekot af dallrande strängen i takt
med sången förklang i det höga.
Af intet den dödslika tystnaden störs;
så stilla det är uti runden,
Knappt kuttrande dufvan i grenarne hörs;
med vinden af smattrande jakthornen förs
blott ekot till skalden i lunden.
Hans undran det väcker, att skaran är stum,
och tankfullt sitt hufvud han böjer.
Men pilträden hviska i böljornas skum:
»Hör på, käre far, hvad du ändå är dum!» —
från lunden en stämma sig höjer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
