Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungliga Svenska Aeroklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
företag i framtiden blevo förberedda med större insikt och
hänsyn till aeronautisk erfarenhet. De aeronautiskt
intresserade kände starkt behovet av att få ökade möjligheter
till att samla praktiska erfarenheter och att inbördes
utbyta synpunkter och iakttagelser. Därför var bildandet av
Svenska Aeronautiska Sällskapet ett praktiskt behov.
Namnförebilden synes man ha haft i Fédération des Sociétés
Aéronautiques Franfaises, som just då var det aktuella
namnet på franska aeroklubben.
Dr Nils Ekholm, sedermera professor, blev sällskapets
första ordförande och löjtnant Amundson dess sekreterare.
I övrigt bestod styrelsen av kaptenerna Trönnberg, v. ordf.,
och Jäderlund, löjtnanterna Wibom och Saloman samt
redaktör Uddgren.
Verksamheten kunde givetvis inte bli så omfattande i
början, då det nybildade sällskapets ekonomiska resurser
voro mycket begränsade, men av det nyss citerade uppropet
framgår, att man hade stora planer, när man hoppades, att
den frivilliga aeronautiken skulle vinna en anslutning
motsvarande den frivilliga skytterörelsen. I väntan på denna
större anslutning från allmänhetens sida bestod
verksamheten huvudsakligen i föredrag och diskussioner, men allra
värdefullast var kanske dock, att aeronauterna kunde samlas
under sällskapliga former och utbyta tankar och åsikter.
Det var ofta ur dessa kamratliga samspråk som de
värdefullaste impulserna framsprungo och planer bragtes till
mognad.
Ett av de stående diskussionsämnena under den första
tiden var frågan, hur sällskapet skulle få en lämplig
övningsballong till förfogande. Även militärerna längtade efter en
sådan, ty reglementena satte ganska snäva gränser för
övningarna med arméns ballongmateriel, och så var det ganska
klart, att det inte kunde bli någon riktig fart i anslutningen
till sällskapet, innan det förfogade över en ballong och kunde
intressera en större allmänhet genom offentliga
uppstigningar.
Den som gav uppslaget till en lösning av detta problem
blev kapten Erie Unge, som trots sina sextiofem år med en
ynglings hela entusiasm hade kastat sig över aeronautiken
som hobby. Han hade efter mångårig verksamhet såsom
industriman i Motala slagit sig ner i Stockholm för att njuta
en lugn ålderdom, men kunde inte tygla sin aktivitet, och
under en vistelse i Paris hade han gripits av intresse för
luftseglingen. Han meddelade sig med sin släkting, löjtnant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
