Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungliga Svenska Aeroklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
organisationen till KSAS bildades i Göteborg, varmed
början till en federation av lokala klubbar gjordes. Det
göteborgska sällskapet startade också aeronautiskt genom att
under en tid låna KSAS:s ballong André II. En 1920
ingiven begäran om statsbidrag för inköp av en motorballong
avsedd för övningar inom båda sällskapen blev icke bifallen.
Sitt 20-årsjubileum firade sällskapet med en stor fest på
Grand Hotel den 19 januari 1921, varvid den 5oo:de
medlemmen invaldes under högtidliga former, och plaketter
utdelades. Det blev det sista årsmötet inom det gamla
aeronautiska sällskapet, ty kort därefter företogs en
omorganisation, och namnet ändrades till Kungl. Svenàka AerokLubben.
Betingelserna för verksamheten voro nu helt andra än
före kriget, och en rad nya uppgifter började framträda. En
av de viktigaste bland dessa var organiserandet och
stödjandet av hela privatflygverksamheten och utbildandet av
nya, unga civilflygare. Det fanns 1921 ett femtiotal civila
flygare i landet. Några av dessa voro placerade i
trafikföretag och några hade sina fasta anställningar inom andra
verksamhetsfält, men en hel rad flygare sökte ännu efter
möjligheter att på drägligt lönande sätt finna användning för sin
flygskicklighet. Det gällde att skapa sådana möjligheter och
att leda flygarnas handlingslust i sunda välreglerade banor,
icke minst för att förhindra uppkomsten av en del sådana
äventyrliga trafik- och rundflygningsföretag, som etablerats
av några förutvarande stridsflygare i de krigförande
länderna. Faran var rätt överhängande, då under
efterkrigs-depressionen flygmotorer och hela »flygmaskiner» ofta kunde
inköpas för några hundra kronor, men den avvärjdes lyckligt
utan att några större skador anställts av den under en
kortare tid »vilt» bedrivna privatflygverksamheten.
Intill 1 oktober 1920 gällde även de gamla fordringarna
för privatflygcertifikat, som endast grundades på följande
prov: flygning av två serier åttor om fem stycken i varje
serie med landningar så utförda, att flygplanet stannade högst
5 o m från en på förhand bestämd punkt samt företagande av
glidflykt från minst 100 m höjd. Det var allt. En gång i tiden
hade det gällt såsom fullt tillräckliga prov på
förarskicklig-het, men sedan flygmaterielen undergått väsentliga
förbättringar, tedde de sig nästan löjligt enkla. Inom den militära
flygningen skärptes de också ganska betydligt för
fältflygar-proven, och de nya minimifordringarna för både
privat-flygarcertifikat och trafikförarcertifikat blevo gällande från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
