Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungliga Svenska Aeroklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pinedo hade flugit över Atlantens södra del 1926 och
»svensk-amerikanen» Charles Lindbergh hade gjort sin
märkliga soloflygning direkt över Atlantens norra del, från
Roosevelt Field till Le Bourget, den 20^—21 maj 1927. Den
första flygningen över Nordatlanten från öster till väster
hade utförts av tyskarna Hermann Kohl och baron von
Hühnefeld samt irländaren James Fitzmaurice i april 1928
med en Junkers W 33, »Bremen». Ahrenbergs företag innebar
alltså en pioniärinsats, när det planerades, och om det
lyckats, så skulle det ha betytt en mycket stor framgång för
svenskt flyg. Flygningen var omsorgsfullt förberedd, men
nu efteråt torde man kunna säga, att ett misstag begicks,
när den under förberedelserna prövade motorn i sista stund
utbyttes mot en högkomprimerad L 5-motor, för att man
skulle vinna ytterligare 5o hkr. Denna motor krånglade
redan under färden till Norge. Reykjavik nåddes den 10
juni, men där svek motorn i starten. Upprepade startförsök
gjordes under en hel månads tid, innan planet äntligen
kunde bringas att lyfta, och Ivigtut på Grönland nåddes
den 11 juli. Där blevo flygarna fast för ännu en månad
under fåfänga startförsök, och flygningen till Amerika
måste uppges.
Ahrenberg fick återse Grönland ännu en gång, när
Aerotransport 1931 erhöll uppdraget att utrusta en
expedition för att söka efter den försvunna grönlandsforskaren
Courtauld, och de tidigare erfarenheterna voro då icke
utan värde. Efter att lyckosamt ha genomfört denna
expedition utnämndes Ahrenberg till kapten i marinen.
Under år 1930 bildades Stockholms flygklubb med
överste G. Hedengren som ordförande och samlade en
kärntrupp, torde man kunna säga, av Stockholms
flygentusiaster. Några månader tidigare hade en annan grupp
av intresserade bildat Sveriges allmänna flygklubb, vars
namn tydde på avsikten att ernå riksomfattande anslutning.
Bildandet av lokala klubbar uppmuntrades direkt av
Svenska Luftfartsförbundet och sågs av Aeroklubben som
ett glädjande tecken på tilltagande flygintresse i landet,
vilket det naturligtvis också var, men samtidigt var det i
många fall ett tecken på, att KSAK ganska betänkligt
förlorat kontakten med de flygintresserade, som brunno
av iver att se något bli gjort för främjande av privatflyget i
landet. KSAK representerade officiellt det svenska flyget
inför utlandet såsom den ledande organisationen, men
landets egna flygare och flygintresserade kände icke den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
