Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungliga Svenska Aeroklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aeroklubben var »avlivad». Så illa var det ingalunda, utan
tvärtom •— det var första steget till en mycket betydelsefull
och för svenska flygets utveckling gynnsam förändring.
De båda sammanslutningarna förblevo i princip skilda med
var sin styrelse och med sina särskilda stadgar.
Kungl. Svenska Aeroklubbens huvudsakliga uppgift blev
under dessa år att representera landet i den internationella
organisationen och att stå såsom värd för utländska
flyggäster — en uppgift, som klubben också med sin
representativa styrelse fyllde på ett förträffligt sätt.
Generalmajor Amundson eller bankdirektör Carl Frisk
— ibland båda — hade representerat Sverige vid de flesta
av FAI:s kongresser, och den förre fungerade i flera år
som den internationella federationens vice president. Vid
KSAK:s årsmöte 1933 trädde emellertid generalmajor
Amundson tillbaka från ordförandeposten och valdes till
klubbens hedersordförande, medan ordförandeklubban
överlämnades till viceamiral Henry Lindberg.
I mars 1934 konstituerades Flygtekniska föreningen med
styrelse bestående av I. Malmer ■— som samtidigt lämnade
KSAK:s styrelse och där efterträddes av kapten P. R. af
Uhr —G. Spaak, T. Ångström, K. Norlin och ing.
Björnsjö. Klubbmästare blev A. Falke och suppleanter K. Lignell
och S. Luthander. I slutet av samma år bildades på initiativ
av kamrer Erik Jägerblom i AB Aeromateriel en
riksorganisation för modell- och segelflyg, vars interimstyrelse
utgjordes av Bertil Florman, Edmund Sparmann, E.
Jägerblom, R. Bergwik, G. Ohlsson och Göran Holmqvist. Och
i början av 1935 bildades Svenska flygares riksförbund
med uppgift »att gagna svensk flygning och verka för
flygningens utveckling och popularisering».
Detta föreningsbildande föranledde i augusti 1935 Svenska
Luftfartsförbundets ordförande, direktör C. A. Wikander,
att på ett mycket välbetänkt sätt taga till orda för en
koncentration av de flygfrämjande organisationerna för
uppnående av större effektivitet. Han konstaterade, att
det vid den tidpunkten fanns icke mindre än 4° klubbar i
landet, som var på sitt håll arbetade för flygintressets
stärkande och flygningens främjande. Det var ej mindre
än fyra topporganisationer med strävan att omspänna hela
landet, två personalorganisationer, en flygteknisk förening,
nio flygklubbar och 24 modell- och segelflygklubbar. Han
påvisade, att denna splittring inte kunde ge önskvärd
effektivitet och föreslog, att genom sammanslagning av Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
