Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flyget och forskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stigningar på Tivoli, men som vid några tillfällen också
ställde sin ballong till förfogande för andra ändamål.
Det räckte emellertid icke, så som man från början trodde,
att ballongerna gåvo forskarna tillfälle att nå eljest
otillgängliga delar av atmosfären. Mycket snart kom man
underfund med, att vindarnas hemligheter inte voro så lätt
avslöjade och att det var mycket, som man inte begrep ett
dugg bättre, för att man kom högt upp i luften. Det var
nödvändigt att först utveckla en speciell observationsteknik
och särskilda instrument.
Fransmannen Gaston Tissandier var en av de djärva
banbrytarna för omsorgsfullare och bättre planlagda
aerolo-giska observationer, engelsmannen Glaisher en av de
modigaste, som sträckte sina forskningar upp mot stratosfärens
dödskalla regioner, amerikanen Rotch och tyskarna
Herge-sell, Assmann, Koppen, Berson och Süring några av de
samvetsgranna systematikerna, som fullkomnade metoderna
och utvecklade en vetenskaplig rutin för den aerologiska
forskningen.
Efter hand utexperimenterades en rad specialinstrument
för ballongobservationer, och det kunde stundom vara en
imponerande instrumentsamling, som medfördes på en
vetenskaplig ballongfärd. Utöver kronometer, kompass och
navigationsinstrument kunde utrustningen omfatta både
aneroid-och kvicksilverbarometer och barograf, eventuellt Hergesells
kombinerade baro-termo-hydrograf med aspirator,
slung-termometer eller Assmanns aspirationspsykrometer,
Ångströms modifierade kompensationspyrheliometer och så
naturligtvis kamera, vilket inte alltid var den mest
lätthanterliga apparaten.
I de serier av samtidiga ballonguppstigningar för
meteorologiska observationer, som från slutet av 8o-talet företogos
i olika delar av världen deltogo svensken S. A. Andrée med
fyra uppstigningar från Stockholm och fem från Göteborg
och senare bl. a. V. Swedenborg. Dessutom insamlades
observationsmaterial vid samtliga av svenskar företagna
långfärder i ballong, även om dessa icke företogos i direkt
vetenskapligt syfte.
Uppstigningar med bemannade friballonger voro
emellertid både kostsamma och i viss mån riskabla genom att
förloppet aldrig kunde förutses. Dödsolyckorna voro
visserligen mycket få i förhållande till antalet uppstigningar,
men däremot förekommo ben- och armbrott och kontusioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
