Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flyget och forskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ideligen vid landningarna, varvid risk också alltid förefanns
för skador på instrumenten och den dyrbara
ballongmate-rielen. Därför började man på 1890-talet alltmer allmänt
använda dels fjättrade och dels fria, obemannade
små-ballonger försedda med självregistrerande instrument.
Amerikanerna Mc Adie, Lawrence Rotch och Eddy började
vid samma tid — från 1892 •—■ använda drakar för
atmosfärens utforskande och kommo genom sina drakexperiment
att utöva ett icke ringa inflytande på flygplansförsöken.
Här föreligger ett annat fall av växelverkan mellan
meteoro-logisk-fysisk forskning och flygning.
Små sondballonger och pilotballonger användas alltjämt
dagligen vid de meteorologiska undersökningarna, stora,
bemannade ballonger däremot ytterst sällan och egentligen
endast för stratosfärforskning. För undersökningar i
tro-posfären användas eljest flygplan hellre än bemannade
ballonger och även för stratosfärforskningen börja de
tävla med ballongerna. Detta är en rätt oväntad
utveckling för systemet tyngre än luften, ty från början
föreställde man sig, att flygplanens topphöj d •—• plafond —•
skulle vara mycket begränsad gentemot ballongernas.
Är 1909 satte Hubert Latham »världsrekord» i
höjd-flygning med i55 meter, men följande år höjde han rekordet
på en gång till 1 000 m. Före utgången av 1910 hade Léon
Legagneux bättrat på ytterligare till 3 100 m. År 1936
passerades den särskilt eftersträvade höjden i5 000 m,
varmed stratosfären definitivt uppnåtts, och 1938 klättrade
italienaren Mario Pezzi ytterligare ett par tusen meter.
Betraktade enbart såsom sportprestationer, torde dessa
höjdflygningar från i3 000 m och uppåt kunna betecknas
såsom kulminationer av mänsklig energianspänning och
både psykisk och fysisk uthållighet. De kunna troligen endast
jämföras med alpinismens allra yppersta glansprestationer,
trots att den fysiska ansträngningen skenbart skulle vara
så mycket mindre i en flygmaskin.
Ett av de praktiska syftena med dessa mänskliga
ansträngningar och de mycket stora kostnader, som nedlagts
på konstruerandet av dessa speciella stratosfärflygplan,
har varit att undersöka möjligheterna för att genomföra
trafikflygning på längre distanser — särskilt över de stora
haven •— på en höjd av i5 000 m och däröver. Teoretiskt
skulle stora fördelar kunna vinnas genom stratosfärflygning,
och det har nu bevisats vara fullt möjligt för flygmaskiner
att nå den erforderliga höjden och även flyga däruppe, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
