Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Deporterad till Sibirien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de på den nykomnes hela kläder och i synnerhet på hans
höga läderstövlar.
En av dem gick förut och visade vägen, som Herman
hade att följa — en stege, som förde djupt ned i jordens
sköte. Den tycktes utan ända, allt mörkare och mörkare
blev det, stegpinne fogade sig till stegpinne — den unge
mannen svindlade mer än en gång. Ibland lyste som
kattögon rökiga lampor i det omgivande mörkret, här och där
fanns en bänk att vila ut på, från bergväggarna sipprade
långsamt tunga vattendroppar och från det oskönjbara
djupet hördes metallklangen av släggor, som lösgjorde malmen
— ljudet framträngde som från ett omätligt djup.
Längre ned! Längre ned! — Luften blev allt mera
tryckande. Det var, som om onda andar fört en fördömd
själ ned i avgrunden.
Herman kände att svetten bröt fram ur alla porer. Fem
hundra trappsteg — när bleve det slut?
Skugglika gestalter döko upp, idel gubbar, som det
föreföll, med blyfärgade anletsdrag och långa, ofta ända ned
över brösten hängande skägg, alla trasiga, utmärglade,
eländiga till det yttersta.
Här på den egentliga arbetsplatsen var luften
bokstavligen uppfylld med små stoftpartiklar och de vidrigaste
dunster. Knappt människolika föreföllo de i den osäkra
belysningen dessa anleten, man skymtade, med brännmärket
på panna och kinder — hos de flesta tre bokstäver: W-O-R,
»tjuv».
Även politiska förbrytare funnos där och fingo arbeta
på de allra farligaste ställena, t. ex. vid tenn- och
kopparmalmen, där som bekant arsenik och spanskgröna utveckla
sig ur det fina dammet. Deras ansikten och för det mesta
kala hjässor voro gröna; de liknade spöken, många bland
dem gingo kring med slutna ögon. Litet emellan hörde
man klatschandet av en uppsvningsmans piska, därpå följde
ett gällt skrik, ibland ett fall, ett brottande — och allt
försjönk åter i den forna dödstystnaden.
Herman kände sig av uppsyningsmannen inknuffad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
