Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. På flykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
guvernörens inbroderade vapen, varje jakut kände det och
skulle återföra djuret till dess ägare.
Morgonen var måttligt kall och solen lyste klar ned
från himmelen. Tanken på hemmet, på fosterlandet grep
den unge mannen; han kände, huru hjärtat slog fortare,
huru nytt liv strömmade genom alla hans ådror. Frihet!
Frihet! Tillvaron här på jorden äger ingen härligare,
ingen ljuvare ton än detta ord.
Vägen liksom flög undan; efter tre timmar såg
Herman en fin, blå rökstrimma, som från marken höjde sig
i luften, han hörde skott och märkte, att ur en flock
tämligen stora fåglar flere huvudstupa störtade till
marken. Utan allt tvivel hade på detta ställe herr Bochner
och hans syskon slagit läger.
Så snart Herman kunde urskilja mänskliga gestalter,
lät han sin näsduk fladdra i luften, och en likartad
signal svarade honom. Trogen skällde, Otto ropade hurra
och Emma klappade i händerna. — Räddad! Räddad! Gud
vare tack!
— Hurra! Hurra!
De sista stegen tillryggalades hastigt, därpå hoppade
Herman av hästen och omfamnade, full av glädje, de sina
och dansläraren, som visat sig som en sann vän i nöden.
Tre vildänder hade fallit för skotten, som Herman hört,
och stektes nu på prydligaste sätt av tusenkonstnären, herr
Bochner, i en panna. Slädvagnen gömde alla
förnödenhetsartiklar, som det dagliga livet kräver; det vår hjälte glömt,
hade den reserfarne wienaren lagt till. Det felades
ingenting annat än mjölk; men denna njutning måste våra resande
bereda sig på att under månader få umbära.
Då änderna voro stekta, bjöd Emma herrarna rätten
på brödskivor, några torkade frukter kommo därtill, ett
par droppar vin för var och en och dessutom friskt vatten.
Måltiden smakade ypperligt, Trogen gnagde benen, även
jakuten fick sin andel och det lilla sällskapet ämnade åter
sätta sig i rörelse, då plötsligt Otto från det träd, i vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
