- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
52

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. På flykt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

han uppklättrat för sitt enskilda nöjes skull, utstötte ett
rop av förskräckelse.

- Herman! — Herman! — Det kommer en ryttare!

Den unge mannen sprang hastigt upp. — En
blott?-Var, Otto, var?

— Samma väg, som du kom, Herman. Han rider
långsamt.

— Är det en infödd, barn? Eller en kosack?

— Intetdera. Han bär en päls — och en bössa.

Herman och dansläraren sågo på varandra. Skulle det

vara Jermak? — Men vad kunde väl han ensam uträtta?

Emma darrade, hon packade hastigt in i vagnslådan
de kringströdda sakerna och befallde jakuten att spänna
för hästarna. — Kom till mig, Otto, kom fort — store
Gud, vi måste fly. Det skulle bliva min död att nödgas
återvända till fångenskapen!

Herr Bochner och Herman övertalade henne att avstå
från tanken på flykt. — Är det verkligen Jermak — sade
den sistnämnde — så ger han eld i samma ögonblick,
hästarna sättas i rörelse, och skjuter in i vagnen.

Dansläraren skakade på huvudet. — Han behöver blott
säga ett enda ord åt jakuten och karlen faller på knä av
rädsla. Att vara behjälplig en deporterad med att fly
medför för hjälparen straffarbete i gruvorna.

— Store Gud — jakuten är alltså icke vår
bundsförvant!

— Nej, minsann! Ni får icke låta honom märka det
ringaste, min fröken.

Samtalet fördes naturligtvis på tyska språket, den
infödde hade alltså icke förstått ett ord utan spände, så som
han blivit befalld, hästarna för vagnen utan att vidare
bekymra sig om deras förhållanden, som betalade honom.
Under tiden blev ryttaren fullt synlig för dem alla. Även
»Trogen» upptäckte honom och morrade misstroget.

Herman spände hanarne på sin dubbelbössa, dansläj
råren gjorde detsamma. — Det är polismästaren — viskade
han — jag känner igen honom på hans kroppsstorlek.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free