Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Strid med vargar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
— Hennes barn naturligtvis! — utbrast Emma, och de
övriga lutade åt samma åsikt, men dansläraren skakade på
huvudet. — Passa på bara! — sade han.
Några jakutiska ord jämte tydliga gester visade den
bruna kvinnan, vad den gamle herrn önskade.
Renskinnspälsen sjönk långsamt ned från hennes skuldror och nu
sågo flyktingarna fyra små blåa rävungar, som tycktes
befinna sig mycket väl i sitt varma näste och trängdes med
varandra för att vid sin mänskliga ammas bröst dricka
den närande mjölken.
— Det är icke möjligt, — utbrast Herman.
— Det är mycket vanligt till och med. Pälsjägarne
ställa flitigt ut fällor för de blå rävarna för att fånga deras
ungar, som de sedan låta uppamma av de inföddas kvinnor.
— Skinnet betalas så högt, att ingen möda synes dem för
stor.
Detta visste även polismästaren. — Endast de fyra
tassarna komma i handeln, — berättade han, — och därför
blir en päls av blåräv så oerhört dyr. I Moskwa och
Petersburg kostar en dylik pälskappa ofta ända till
fyratiotusen francs.
— Då äro naturligtvis alla de, som säljas utomlands,
endast efterapningar?
— Alla utan undantag. Den blå räven är ett så skyggt
djur, att endast de skickligaste jägare kunna komma åt det,
och på samma gång ett sådant skadedjur, att man på de
tider, då skinnet är odugligt, hänsynslöst utrotar det.
Nedgräver man sitt köttförråd för att skydda det för honom i
jorden, gräver han sig en underjordisk gång till det;
förvarar man det på översta toppen av en lång, i marken
ned-driven stång, kommer mäster mickel med hela sin familj
och gnager och gnager, ända till dess stången faller, varpå
herrskapet fortast möjligt slåpar sitt byte därifrån.
Herr Bochner nickade bekräftande med huvudet.
— Det är så, det är verkligen på det viset. Och de
små, eljest så skygga djuren, utveckla i farans stund ett
riktigt överdådigt mod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
