- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
148

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Tvenne tsarens tjänare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

natten kommit överens om att varken muta eller döda de
båda kosackerna utan försöka berusa dem och lämna dem
kvar, sedan man dödat deras hästar. Brännvinet smakade
de omisstänksamma karlarna utomordentligt gott; de
skrattade åt danslärarens upptåg, visor och deklamationer och
tömde därunder så stora kvantiteter spirituösa, att deras
blod började bliva upphettat. Även de sjöngo ocli
skrattade högt.

— Så törstig man blir av denna salta fisk, — sade
wienaren, i det han åter fyllde på glasen, — det är
alldeles otroligt!

Men därvid drack han själv endast ett par droppar
och även Tekel och Chort, som blygsamt höllo sig i
bakgrunden, erhöllo blott en ringa kvantitet. Vad Jermak
beträffar, smakade han ej en droppe.

Bochner hämtade fram en ny flaska ur slädlådan. —
Vad heter du, min vän? — vände han sig till en av
kosackerna.

— Nikolaus, till er tjänst, min herre!

— Och du? — frågade han den andre.

— Jag? — Ardalion.

— Nåväl, Nikolaus och Ardalion, tag er ännu en
portion lax till, då smakar även wutkin bättre.

Kosackerna uppgåvo ett gapskratt, så att alla trettiotvå
tänderna blevo synliga. Sådana där inbjudningar var det
ju ej skäl i att avslå.

Vid detta utbrott av rusig munterhet rynkade
polismästaren pannan.

— Herr Bochner, — sade han, — ni låter karlarna
få dricka för mycket — hur skall det här sluta ?

Wienaren hade just väntat sig ett dylikt yttrande och
var dörför förberedd. — Pater Quirin, — sade han, —
de små synderna äro ju inga farliga förbrytelser. Man
är genomfrusen och söker värma sig, det är alltsammans.

Jermak bibehöll sin bistra min.

— Nå, vi äro gudskelov icke långt ifrån
Nischnej-Kolymsk, — sade han i förargad ton.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free