- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
149

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Tvenne tsarens tjänare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

149

— Tillåt alltså de stackars karlarna, som hela året om
måste uthärda strapatser och umbäranden, att åtminstone
en gång få äta och dricka, så mycket de ha lust,
ärevördige herre. Varför se så strängt på ett oskyldigt nöje!

Polismästaren kastade en på samma gång gäckande och
bister blick på Hermans leende ansikte.

— Herr — — Tumanoff, — sade han i betydelsefull
ton, — om man, som ni, är beskyddare åt. en väluppfostrad
ung dam, så borde man framför allt söka förskona henne
från åsynen av sådana här uppträden.

Emma log helt lugnt. — Jag tager alltid sakerna så,
som de äro, ärevördige herre, aldrig så, som de borde vara.
Detta är min lycka, ty eljest skulle jag väl knappt kunna
fördraga livet.

Hennes sorgsna, milda blick träffade den gamle
mannen som en förebråelse. I själva verket voro Emma och
Otto icke deporterade, alltså icke stadda på flykt, det visste
han mycket väl; men de hjälpte dock sin broder att
undandraga sig lagens straff och voro medskyldiga i detta
avseende.

Hjärtat klappade hårt i den gamle ämbetsmannens
bröst. Vad hade icke de stackars barnen lidit — vad
förestod dem icke ännu!

Herr Bochner skänkte fortfarande flitigt i glasen och
sjöng nu en hurtig visa, som på det högsta roade
kosackerna.

Nikolaus knuffade till sin kamrat. — Du, — mumlade
han, — se bara på svartrocken där, han missunnar oss de
här fattiga dropparna wutki!

— Därför dricker jag blott desto mera.

— Ha, ha, ha, jag också!

— Han är en dominikanermunk från Samogitien, —
viskade dansläraren i örat på den ene av kosackerna.

— Biacha! Biacha! (Enfaldiga får!) — skrattade denne
och klappade polismästaren med en rusigs övermod i ryggen.

Denne rusade upp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free