Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
— Jag såg det obekanta föremålet framkomma ur
snåren, — fortfor Otto, — och igenkände en ren, som under
snön letade efter föda. Djuret bar en bred lädérhalsremi
och därav slöt jag, att det var tamt, samt gick långsamt
närmare.
Renen lät mig lugnt nalkas, till och med då jag lade
handen på hans rygg fortsatte han obekymrad att äta.
Då fattade jag ett beslut; jag avtog min stora halsduk,
knöt den som tygel om djurets nacke och svängde mig
upp på det. På dess hud såg jag, att det var vant bära
ridsadel.
Renen upptog icke illa mitt företag, han gick ännu en
stund omkring och betade, därpå satte han sig plötsligt i
stark fart och travade i väg över slätterna, till dess han
uppnått sitt hem, en jakutisk by, till hälften begravd av
snöstormen. Invånarna höllo på att skotta och sopa
undan snön av alla krafter. De mottogo mig mycket vänligt
och beredde mig ett mjukt läger i en varm vrå, där jag
sov åtminstone tolv timmar i sträck. Därpå erhöll jag en
ypperlig fläsksoppa, man gav mig en liten träsläde och
de båda renarna, för vilka jag lämnade mitt ur som
betalning. Jag begav mig av för att komma till trakten av
Nischnej-Kolymsk — det övriga vet ni!
Dimitri nickade. — Och vargarna, — frågade han,
-vargarna, som tjöto bakom dig och ville sönderslita dig?
Var du icke rädd för dem?
— Vargarna? — återtog barnet. — De voro efter mig
under flera timmar.
— Åtminstone tvåhundra bestar, — anmärkte Iwan.
— Först såg jag blott en, — sade Otto. — Han sprang
bakom mig, men höll sig alltid på samma avstånd, så att
jag brydde mig icke synnerligen om honom, men så kom
den andre till, den tredje, den fjärde — så ofta jag vände
på huvudet, hade djurens antal vuxit. Slutligen såg jag
mig icke alls om utan drev endast spännet till yttersta
skyndsamhet, i synnerhet när jag i fjärran såg en läger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
