Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
eld skimra emot mig — ack, jag hoppades, att det skulle
vara min broders!
Och Otto sväljde modigt gråten, som redan satt honom
i halsen.
— Det är detsamma! — utbrast han. — Ni har räddat
mig, mina vänner, och jag tackar er!
Gossen talade med en tillförsikt, som fullkomligt
hän-ryckte alla dessa vilda människor, som saknade alla
familjefröjder. De bjödo honom det bästa av sina förråd
och tävlade om att på allt sätt tjäna och roa honom.
Sedan Otto blivit fullkomligt mätt, tog Dimitri, som det
tycktes händelsevis, honom avsides och lade vänligt sin hand
på hans skuldra. — Vart ämnar du styra kosan, min gosse?
Hans fina sätt, hans sorgsna milda ögon vunno
barnets förtroende, men klokheten bjöd Otto att förbliva så
tillbakadragen som möjligt.
— Fråga mig icke, käre herre, — svarade Otto, — jag
kan icke giva besked därom.
Dimitri skakade på huvudet.
— Tvärtom, barn, jag kan endast sörja för din och
dina syskons säkerhet, när jag känner alla förhållanden.
Säg mig, varthän du ämnar begiva dig, min gosse, ditt
förtroende skall ej svikas! Du är av god familj — så är
även jag; mitt namn är Dimitri Jermak, jag är son till
polismästaren Jermak.
Gossen såg upp. — Från Jakutsk? — utbrast han.
— Min avlidne fader var ämbetsman där.
— Jag känner honom! — sade Otto.
— Nåväl, min lille vän, — sade rövaren med osäker
stämma, — då kände du en hedersman.
— Men icke kan herr Jermak vara död? Han var
alldeles frisk, då han för tre dagar sedan befann sig
hos oss.
— Hos er? — Hos vem?
— Hos min bror, min syster och herr Bochner.
Känner ni denne herre från Jakutsk?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
